Här kan du läsa vad Katarina Wennstam tycker om vår unika sexköpslag, om sexköparen och om mediernas bevakning av Stureplansmålet.

Katarina Wennstam …

… om vår unika sexköpslag
- Grunden att vi har vänt på det i Sverige. Att det är torsken som är kriminaliserad och inte kvinnan, går i linje med det som vi vill stå för, att man inte ska skuldbelägga kvinnor mer än nödvändigt för det gör samhället så bra ändå. Sexköpslagen sätter fokus på själva förutsättningen för det som alla länder har kriminaliserat, nämligen sexuell slavhandel, trafficking. Så länge det finns en efterfrågan, så länge svenska män tycker att det är okej att ha sex med tonårstjejer, eller kanske vuxna tjejer, som har hämtats hit kommer det alltid att finnas någon som är tillräckligt iskall för att leverera varan. Det är vanliga krassa marknadskrafter. Då säger det sig självt att den svenska sexköpslagen är rätt ute när man kriminaliserar dem som faktiskt står för själva efterfrågan. Man ska komma ihåg att vi har mindre problem med sexuell slavhandel i Sverige än vad man har i andra länder i Europa.

… om sexköparen
- Jonas Wahl är nog en urtyp. Han är välbärgad, han är gift. Är man sexmissbrukare och konsumerar mycket sex, alternativt att man reser iväg för att köpa sex där det är lagligt, så kräver det stålar. Mannen som inte kan få sex på annat sätt, och att det måste finnas prostitution som någon slags barmhärtighetsgärning - det är inte så det ser ut. Det finns en utredning som säger att en av åtta svenska män någon gång i sitt liv köper sex. Ja, fast sju av åtta män köper alltså inte sex. Det är där normen är, det är viktig att komma ihåg. De allra flesta svenska män, trots Thailandsresor eller whatever, tycker inte det är okej att köpa en annan människas kropp.


… om mediernas bevakning av Stureplansmålet
- Med Stureplansmålet har vi för första gången börjat diskutera kvinnosyn hos gärningsmän som är etniska svenskar, det har förut varit exklusivt för kriminella invandrargäng. Men bratsgängen på Stureplan har inte heller så toppen kvinnosyn. Ett fall som jag jobbade med och knappt fick någon uppmärksamhet alls var ett gäng på KTH som var misstänkta för en gruppvåldtäkt. Är det någonstans man skulle diskutera kvinnosyn är det i universitetsvärlden. När det var några svenska och norska killar som var misstänkta för en våldtäkt på Cypern var det ingen diskussion om kvinnosyn, då var det charterbolagen vi ställde framför tv-kamerorna: Hur kan ni supa våra svenska fina unga killar under bordet så att de blir våldtäktsmän?