Krokodilerna ger mig kickar

En av Ola Lindholms största passioner i livet föddes på savannen i Afrika för tio år sedan. Ola var törstig och tänkte gå ner till ett vattendrag för att dricka. Men guiden avrådde honom bestämt , såvida han inte var så snabb att han kunde springa över dammen på ryggarna på de tvåhundra krokodiler som låg där och väntade på honom.

– Då såg jag en massa ögon titta upp ur vattnet, tio meter ifrån mig. Det var så mäktigt, efter det ville jag bara titta på krokodiler hela tiden under resten av resan.

Kärleken till de uråldriga reptilerna har hållit i sig sedan dess. Finns det några i närheten så letar Ola upp dem, var än i världen han befinner sig.

– Jag väl mött krokodiler i vilt tillstånd ett tiotal gånger, i Afrika, Australien och USA. Och jag har träffat krokodiler på reptilparker hur många gånger som helst.

Ett av Olas bästa krokodilminnen utspelar sig i Australien, där han lyckats få med sig sin sambo Lotta på krokodilspanartur i mangroveträsken.

– Vi satt i en liten, liten båt och plötsligt fick vi syn på en stor hane som låg och vilade på en sandbank. Lotta tog kort när jag och krokodilen tittade på varandra på några meters håll. Vartenda foto är suddigt, för Lotta darrade så mycket. Jag knäppte ett kort på henne när vi åkte därifrån, och det finns ingen bild där hon ser så lycklig ut som på den …

Det är den där rent djuriska rädslan, en rädsla som inte handlar om vad vi vet utan om något som finns i vårt innersta väsen, som Ola fascineras av. Adrenalinkicken man får så fort man kommer i närheten av de livsfarliga djuren (även om Ola påpekar att det finns många andra djur som tar fler människoliv än krokodiler: myggor, flodhästar, fiskar, ormar …).

– Jag håller inte på med några extremsporter – det här med krokodiler är väl mitt sätt att få kickar.

En liknande kick fick Ola alldeles nyligen, när han var på safari i Kenya med årets Wild kids-vinnare. Mitt i natten behövde han gå ut och kissa. Plötsligt hörde han något som rasslade i mörkret, vilket visade sig vara en svart mamba.

– Den var lite irriterad över att jag kissat på den. Så vi hade inget annat val än att döda den, vi befann ju oss inne på en camp och hade barn med oss i lägret. Masajerna bedövade den genom att slå på den med klubbor och sedan fick jag skära huvudet av den med min kniv. Det var inte alls roligt.

I en av Olas många kreativa framtidsplaner ingår en krokodilfarm hemma på Lidingö.

– Jag tänker mig ett jättestort tält med en damm i mitten, med tjugo sköna krokodiler i , med stängsel omkring, förstås. Och så ska det finnas ett kafé där det flyger omkring papegojor. Tänk vad härligt för ungarna att få komma dit och titta och lära sig en massa och få lite djungelstämning.Men planerna ligger på is just nu. Min sambo har inte uttryckt någon vidare förtjusning över affärsidén, så vi får väl se hur det går.