Moschinos första doft med namnet, just det, Moschino kom under det – även på doftens område – vidlyftiga åttiotalet (1987). Men Moschino är trots detta en ganska diskret, lätt, lite pepprig , torrt vaniljig oriental. Den har vissa likheter med Cartiers Musst men också något av Creeds Vanisia och Guerlains Vol de Nuit. Vissa hävdar att Moschino skulle kunna vara en herrdoft. Inte mig emot, betydligt sötare kreationer har sett dagens ljus sedan dess. Klart unisex i alla fall.

 

Moschino inleds med bergamott, citron, rosenträ och koriander. I mellanregistret finns ros, jasmin, nejlika, muskot och gardenia. I basen vanilj, ambra, benzoin, patchouli och tonkabönor.

 

Moschino är så pass lätt att den kan användas sommartid (givetvis inte de varmaste dagarna) trots att den är en oriental med vanilj. Den är lätt, diskret, känns klassisk och passar i de flesta sammanhang. Användbar men möjligen lite tråkig. Själv skulle jag önska att Moschino var lite tyngre och tätare i strukuren.

 

Betyg 4-