Förberedelserna inför en Guldknappengala håller på i flera månader. Redan i mars meddelas vinnaren, sedan ska det göras intervju, modeplåtning och förberedas för visning och fest. De första veckorna i augusti är arbetet riktigt intensivt. Under 2006 mer än någonsin då vi festade dubbelt, både med Guldknappens 25-årsjubileum och årets vinnare.

Vägen till Guldknappen

Mars 2006
Under visningsveckorna i den franska modestaden råder febril aktivitet. Inköparen från världens alla hörn gör sina inköp, och vi journalister springer runt som galningar för att hinna med ett schema med visningar varje timme. Under en av dessa dagar lyckades jag klämma in ett möte med Lars Nilsson, chefsdesigner för Nina Ricci, i showroomet på Rue Bonaparte. Ett viktigt uppdrag. Att få meddela årets Guldknappsvinnare till denna internationella designerstjärna.
Visst kände jag lite pirr i magen. Tänk om han inte blir glad, eller inte vet vad det är för pris? Det är ju ändå några år sedan han lämnade Sverige.Men oron var onödig, Lars Nilsson är vänligheten själv. Han ser uppriktigt glad ut och säger flera gånger i rad, ”har JAG vunnit Guldknappen?” som om han knappt trodde det var sant. Att dela ut Guldknappar tillhör privilegierna i mitt arbete. Alla blir så jublande glada. Det är som att få ge bort en stor skatt.

Början av augusti
Nästan ett halvår senare råder febril aktivitet på redaktionen. Utöver vinnarvisningen ska vi göra en retrovisning med originalplagg från vinnarkollektionerna från 1982 och framåt. Ingen enkel match. Vissa designers har sparat, medan andra har fått ringa runt till vänner och bekanta, eller sytt upp kopior av gamla plagg.
Jag och stylisten Karin Smeds har bokat 35 modeller varav ett tjugotal har fått komma på ”go and see” och göra gångprov. I korridoren där förlagets ekonomiavdelning sitter, har man sett prov på många olika gångstilar av de modeller som vandrat korridoren fram i aftonklänningar. Skorna har tolv centimeters klackar, och konsten har varit att få kjolen att fladdra till, samtidigt som blicken ska vara riktad rakt fram. Ekonomitjejerna har hört mig och Karin Smeds skrika ”lååånga steg”, ”sträck på ryggen”, ”ett varv till” …
Nina Ricci gör kläder för världsvana kunder som utan att blinka kan lägga 80 000 kronor på en aftonklänning, som kanske bara ska användas en gång. Kläder som kräver att man nästan är född med högklackat för att kunna bära upp plaggen. Med lite skräck inser jag att dessa unga svenska tjejer aldrig haft en sådan här klänning på sig. Än mindre vandrat på en catwalk med schvung i det 12 centimeters höga steget. Det kräver sin kvinna. Många tjejer har fått gå hem och träna på högklackat.
Till en stor visning behövs både så kallade ”New Faces” och etablerade modeller. De etablerade är basen, vana att röra sig i Nina Ricci och dess gelikars högsta modesfär. Våra omslagsmodeller till DV Mode står högst på min bokningslista. Adina Fohlin i nummer 1/05, Mona Johanneson i nummer 2/05, Madeleine Blomberg i nummer 2/06 och Malin Mårtenson i nummer 3/06. Alla modeller med hög status som lyfter en visning. Elsa Hosk har varit omslagsmodell två gånger under året på Damernas Värld, så även hon är given. Dessa modeller är grunden i visningen. Sedan fyller vi på med duktiga ”walkers”, modeller som gjort många Guldknappenvisningar genom åren: Karin Säby, Jennifer Olsson, Camilla Thorsson, Tove och Tora. Alla med en stor catwalkvana. Två svenska stjärnskott gick Chanels haute couture-visning i juli, Emma Å och Johanna J från svenska Elite, dessa två känns också som ett måste. Det här året är jag också glad över att få stifta bekantskap med Isabel, en ”New Face”modell från Mikas modellagentur. Sprang genast ner till moderedaktörerna på våning tre för att be dem hålla ett öga på Isabel, hon kan komma att bli stor.

Måndag 14 augusti
Nina Riccikollektionen packades i sju resväskor i Paris, varav fem försvann på flyget. Men jag är van att hålla huvudet kallt. Det kommer hända mer missöden på vägen … Och vår chefredaktör Mona Johansson är en mästare på att säga ”det ordnar sig”. Väskorna dyker upp och kläderna hängs på ställningar med silkespapper under. Stövlarna står uppradade i färgskala. Brun, lila, ockra, svart, duvblått, aprikos och bronsinslag bildar en harmoni på klädställningarna och i andra ändan i brokig samling som är plaggen till retrovisningen.

Onsdag 16 augusti
Musikmöte. För retrovisningen lyssnar vi igenom ett tjugotal låtar innan i fastnar för Imperiet, Duran Duran, KLF, M A R S, Björk och Robyn. Till Lars Nilssons visning blir det en remix av samma musik som användes för catwalkvisningen i Paris, inspirerad av modeikonen Anita Pallenbergs rockiga tid. Lars Nilsson anländer från Portland, USA med nio timmars tidskillnad i kroppen, men vill genast ha koll på läget. Modellernas setcards sätts upp på väggen. Lars river ut alla sidorna ur sin ”Lookbook”, för att tejpa upp olika looks under olika modeller. Sammanlagt 56 entrér får vi ihop. Lars är en bestämd person som vet vad han vill. När Lars assistent börjar rita upp catwalken på en whiteboard med grön penna får han en skarp tillsägelse. Grön penna är tydligen ett ”no, no” för Lars. Det är bara att sudda ut och börja om med svart penna! Sedan börjar en matematisk övning. Scenen är 35 meter lång med två tungor på vardera 6 meter. Två ingångar, vilket gör att kollektionen måste delas upp i två delar eftersom modellerna kommer från två olika håll, och går ut från scenen varannan gång åt höger och varannan gång åt vänster. Det är trixigt i sig, men svårare är att räkna ut var de svarta stövlarna (vi har sex par) ska ut och in. Har en modell bytt till skor på ena hållet, står ju stövlarna kvar vid andra ingången ... En visning har alltid logistikproblem. Modellerna kommer ut med 15 sekunders mellanrum, och klockas med tidtagarur, vilket i det här fallet ger en visning på cirka 15 minuter. Det går åt 20 påklädare som alla får serva 2 modeller, 17 klädställningar, 6 frisörer och 6 make-upartister, det blir 12 sminkbord... Carol, min assistent har klippt ut 80 matkuponger till 35 modeller, 20 påklädare, 25 i backstageteamet, till fredagens lunch, snart ska hon börja med kupongerna till söndagen 80 + 80 = 160 matkuponger.En Guldknappenvisning är en matematisk övning? Visste ni det?

Torsdag 17 augusti
Nu börjar paniken sprida sig. På något vis får man alltid ihop det men dagen innan tvivlar man alltid. Jag ränner runt hela dagen och telefonen ringer hela tiden. Gör en radiointervju för Radio Stockholm, springer ut och fixar Cola light till modeller, har fitting med 15 modeller (det heter så när man provar kläderna), vi filmar när de går och tar polaroider av varje outfit för modellens setcard, där man ser helheten. Och mitt i alltihop ska jag skola in min stackars dotter som ska börja skolan idag. Middagen med DV:s chefredaktör, Lars Nilsson och hans presschef Jonas Falk på Ulriksdals Värdshus blev i alla fall ett jättetrevligt avslut på en hektisk dag!