
Ibland är det skönt med lite förutsägbar tryggrock och är det några som kan leverera just detta så är det Oasis, snart 15 år efter debuten.
Dagens Oasis är kanske inte lika uppkäftiga som de en gång var, men har å andra sidan fått en tyngd i sin musik som inte är så dum den heller. På nya albumet, producerat av Dave Sardy, dundrar de på ordentligt med brittisk rock av den traditionella näven i luftenskolan. Jag gillar särskilt Noel Gallaghers Waiting for the rapture. (Rock)